Mitt i julstöket. Mina frågor blev väl till slut för många och för jobbiga.

Hon sa att allt jag misstänkte var sant. Att hon var en dålig människa som jag inte kunde lite på. Hon var 2 sekunder från att lämna mig. Hon fick se mig arg, rejält arg. 

Dagen efter ändra hon sig lite. Dom har kysst varandra, 1 gång och inte mer.

Hur ska jag kunna tro på det efter alla lögner, och efter det tidigare erkännandet?

Känner mig arg, sviken, sårad och har en stor klump i magen.

Hur går man vidare?

Och vi hade det faktiskt ganska trevligt.

Firade jul med min familj, hela familjen var ganska trötta och vi åkte hemåt vid 23-tiden.

Hon kunde ju självklart inte låta bli att smsa honon ens på självaste julafton.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro på av alla hennes förklaringar.

Och det svider fortfarande rejält i hjärtat. Om hon bara kunde sluta ha kontakt med honom så finns det i alla fall en chans för oss att gå vidare från det här.

Nu får framtiden utvisa hur vår familj ska se ut.

Jag vet bara att jag inte orkar med flera lögner, dom hör inte hemma i ett förhållande!

Vi är inte gifta, min sambo och jag. Däremot är han gift, det äcklet, dock nyseparerad. Det är väl den farligaste sorten antar jag.

Jag vet att min sambo aldrig kommer att erkänna någonting som hon gjort. Hon upprepar bara att ingenting har hänt och ingenting kommer att hända, som ett mantra.

Jag vet att hon aldrig skulle erkänna, för alla i hennes omgivning skulle ta mitt parti, utan undantag, hon skulle stå ensam.

Hon kan dock inte hålla sig till sanningen när jag frågar om olika saker, historierna ändrar sig från dag till dag.

Utdrag från sms "...som du kan få äta"

Vad ska man tro om det? Inte faan är det ngt man skickar till en vän? Eller har jag fel?

Jag är ganska övertygad om att dom fortfarande har kontakt, tekniken fungerar inte riktigt för mig just nu dock så jag kan ju inte veta säkert..

Jag kanske låter lätt besatt, men uppriktigt sagt vill jag bara veta sanningen, hur otäck den än må vara...

Ja, vart ska jag börja. Kan inte säga att jag är helt förvånad, men samtidigt trodde jag aldrig att det skulle gå så långt.

Jag trodde hon helt enkelt hade någon sorts spärr, som oss andra, flört men inte mer.

Det började i November, hon började prata med en gammal bekant. Jag grämer mig nu över att jag inte snappade upp signalerna tidigare, för det här är inte första gången ska ni veta. Men det har aldrig gått så långt som nu...

I November firade vi fem år tillsammans, el firade kanske inte är rätt ord, men då hade vi iaf varit tillsammans så länge.

2 barn har det hunnit bli, en flicka och en pojke. Jag trodde vi var så lyckliga som ett par kan vara mitt i alla blöjbyten och barnsjukdomar. Jag misstog mig grundligt. Lillskrutten var bara 4 månader när det började.

Storasyster märker så väl när allt inte står rätt till mellan Mamma och Pappa. Det gör mig bara ännu mera ledsen, för jag älskar fortfarande min familj, hela min familj, trots allt.