Mår så oerhört dåligt just nu. Vet inte hur allt ska bli. Det är bara pajkastning och hårda ord just nu. Mina fina barn, vad ska det bli av oss?

Ni lever just nu i lycklig ovetskap, Pappa älskar er så...

Vår värld rasar samman, men vi måste hitta ett sätt att komma ur det här starkare och utan att sluta tro på kärleken.

Ni är det finaste som finns.

Allting kommer tillbaka, vi har nått punkten som det inte finns någon återvändo ifrån.

Hon skyller på mig som vanligt.

Vi borde ha separerat för länge sen egentligen, men det känns så hemskt. Mina små barn, vad ska det bli av oss?

Vi fick i alla fall en sista trevlig kväll ute, försökte lägga våre bekymmer åt sidan för en kväll, jag vet inte om hon bara låtsades eller om hon var genuint glad. Trevligt hade vi i alla fall. Tills vi kom hem.

Hon säger blankt nej till att flytta. Det får JAG göra säger hon. Skulle inte tro det.

Hon måste komma till insikt och sluta förneka vad det är hon håller på med.

Visst, jag har många fel och brister, vem har inte det? Men INGENTING jag gjort gör att jag förtjänar att bli behandlad så här.

Jag måste tänka på mig själv för EN jävla gångs skull, jag kan inte ha det så här.

Jag kan inte äta, magen känns bara som ett stort hål. 

Varför, VARFÖR? 

Jag ser henne inte, jag gör ingenting för henne, BULLSHIT!